Friday, November 4, 2011

Narayaneeyam Dasakam: 68 --Happiness Of The Gopikas

 
Dasakam: 068 – Slokam: 01
तव विलोकनाद्गोपिकाजना: प्रमदसङ्कुला: पङ्कजेक्षण ।
अमृतधारया संप्लुता इव स्तिमिततां दधुस्त्वत्पुरोगता: ॥१॥


tavavilOkanaadgOpikaajanaaH pramadasankulaaH pankajekshaNa |
amR^itadhaarayaa samplutaa iva stimitataaM dadhustvatpurOgataaH || 1

O Lotus eyed One! As the Gopikaas saw Thee and approached Thee, they were overcome with joy. They stood motionless as if drenched in a downpour of Immortal Bliss, seeing Thee in front of them.
Dasakam: 068 – Slokam: 02

तदनु काचन त्वत्कराम्बुजं सपदि गृह्णती निर्विशङ्कितम् ।
घनपयोधरे सन्निधाय सा पुलकसंवृता तस्थुषी चिरम् ॥२॥

tadanu kaachana tvatkaraambujaM sapadi gR^ihNatii nirvishankitam |
ghanapayOdhare sanvidhaaya saa pulakasanvR^itaa tasthuShii chiram || 2

After that, one woman, suddenly took hold of Thy lotus hand and without hesitation placed it on her heavy  bosom. She stood like that for a long time  As if she was numbed by the joy that enveloped her

Dasakam: 068 – Slokam: 03

तव विभोऽपरा कोमलं भुजं निजगलान्तरे पर्यवेष्टयत् ।
गलसमुद्गतं प्राणमारुतं प्रतिनिरुन्धतीवातिहर्षुला ॥३॥

tava vibhO(a)paraa kOmalaM bhujaM nijagalaantare paryaveShTayat |
galasamudgataM praaNamaarutaM prati nirundhatiivaa(a)ti harShulaa || 3

Another woman extremely overjoyed, O Lord! Wound Thy tender arms coiled it around her neck,, , as if stopping the vital breath coming out of her throat

Dasakam: 068 – Slokam: 04

अपगतत्रपा कापि कामिनी तव मुखाम्बुजात् पूगचर्वितम् ।
प्रतिगृहय्य तद्वक्त्रपङ्कजे निदधती गता पूर्णकामताम् ॥४॥

apagatatrapaa kaa(a)pi kaaminii tava mukhaambujaatpuugacharvitam |
pratigR^ihayya tadvaktrapankaje nidadhatii gataa puurNakaamataam || 4

One woman, devoid of all shame, from Thy lotus like mouth, taking the chewed betel, put it into her lotus like mouth. Doing so she attained the summit of fulfillment of all desires

Dasakam: 068 – Slokam: 05

 विकरुणो वने संविहाय मामपगतोऽसि का त्वामिह स्पृशेत् ।
इति सरोषया तावदेकया सजललोचनं वीक्षितो भवान् ॥५॥
 
vikaruNO vane sanvihaaya maam apagatO(a)si kaa tvaamiha spR^ishet |
iti sarOShayaa taavadekayaa sajalalOchanaM viikshitO bhavaan || 5

One, in anger, gazed at Thee with tearful eyes, muttering "Who will touch Thee, who
didst mercilessly abandon me in the forest ?"

Dasakam: 068 – Slokam: 06

इति मुदाऽऽकुलैर्वल्लवीजनै: सममुपागतो यामुने तटे ।
मृदुकुचाम्बरै: कल्पितासने घुसृणभासुरे पर्यशोभथा: ॥६॥

iti mudaa(a)(a)kulairvallavii janaiH samamupaagatO yaamune taTe |
mR^idukuchaambaraiH kalpitaasane ghusR^iNabhaasure paryashObhathaaH || 6

In this manner, Thou went to the banks of the river Yamunaa with the Gopikaas who were overwhelmed with joy. The Gopikaas prepared a seat with their saffron tainted upper clothes, on which Thou sat with all splendour and shining with glory.

Dasakam: 068 – Slokam: 07

कतिविधा कृपा केऽपि सर्वतो धृतदयोदया: केचिदाश्रिते ।
कतिचिदीदृशा मादृशेष्वपीत्यभिहितो भवान् वल्लवीजनै: ॥७॥

katividhaa kR^ipaa ke(a)pi sarvatO dhR^itadayOdayaaH kechidaashrite |
katichidiidR^ishaa maadR^isheShvapiityabhihitO bhavaan vallaviijanaiH || 7

The Gopikas told Thee 'There are so many varieties of compassion. Some people have compassion for everyone. Some have compassion for their dependents. Yet, some are such that they do not have compassion even towards those who have given up everything and fully surrendered, like me.'

Dasakam: 068 – Slokam: 08

अयि कुमारिका नैव शङ्क्यतां कठिनता मयि प्रेमकातरे ।
मयि तु चेतसो वोऽनुवृत्तये कृतमिदं मयेत्यूचिवान् भवान् ॥८॥

ayi kumaarikaa naiva shankyataaM kaThinataa mayi premakaatare |
mayi tu chetasO vO(a)nuvR^ittaye kR^itamidaM mayetyuuchivaan bhavaan || 8

Thou told them, 'O dear girls! Do not at all suspect me to be hard hearted. I am afraid of losing your love. I did this (the disappearing) so that your minds may be continuously fixed in me.'

Dasakam: 068 – Slokam: 09

 अयि निशम्यतां जीववल्लभा: प्रियतमो जनो नेदृशो मम ।
तदिह रम्यतां रम्ययामिनीष्वनुपरोधमित्यालपो विभो ॥९॥
 
ayi nishamyataaM jiivavallabhaaH priyatamO janO nedR^ishO mama |
tadiha ramyataanramya yaaminiiShvanuparOdha mityaalapO vibhO || 9

O most dear Ones! Please listen to me. Take it from me that there is none as dear to me as you. Therefore here on the banks of Yamunaa in the beautiful nights sport with me without any hinderance.' enjoy these enchanting moonlit nights in my company.Thus, O Lord! told them.

Dasakam: 068 – Slokam:10

इति गिराधिकं मोदमेदुरैर्व्रजवधूजनै: साकमारमन् ।
कलितकौतुको रासखेलने गुरुपुरीपते पाहि मां गदात् ॥१०॥

iti giraa(a)dhikaM mOdamedurairvrajavadhuujanaiH saakamaaraman |
kalita kautukO raasa khelane gurupuriipate paahi maaM gadaat ||10

Thus with such declaration the Gopikaas were even more full of intense joy. Thou then, sporting with them, full of enthusiasm engaged in Raasaleelaa. O Lord of Guruvaayur! Save me from ailments!